♥

När jag är ledsen eller arg brukar jag lägga mig i sängen ta på jättehög musik.. Piano som spelar.. Tända massa ljus och släcka lampan. Sitta och tänka på dom jag älskar. Då mår jag mycket bättre.. Sedan brukar jag sätta på en ledsam låt och sitta och sjunga och gråta.. Låter fjantigt. Men det hjälper. Brukar sitta och skriva av mig i min dagbok eller på ett papper jag kastar bort.. Just nu är jag osäker och vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Jävligt deprimerad.. Orkar inte leva liksom.. Vet inte vad jag vill och vilka jag vill vara med. Känner mig så... Osäker. Jag känner mig inte som Julia länge.. Tänk er för innan ni mobbar någon. Säger det bara. Kan sluta med att dom hoppar framför ett tåg. Inte jag då men. Jag har nog aldrig blivit mobbad.. Eller, jag har iallafall inte vetat om det. Men det är nog för att jag inte tar så mycket plats. Jag vill vara en liten myra nere på marken. Vill inte synas och vill inte att folk ska veta vem jag är. Pratar oftast inte inför klassen för att jag inte vill och är rädd för att jag ska göra fel eller utsätta mig själv för något pinsamt.. Detta har varit ganska personligt. Men jag bryr mig inte.. Jag bryr mig inte ett skit om vad folk tycker längre. Jag är mig själv och det kan jag inte ändra på. Detta är jag liksom. Tyvärr blev jag en missbildad liten skit unge. Jag vill aldrig bli en av dom populära. Det skulle vara en mardröm för mig. Jag vill inte ha någon uppmärksamhet. Men jag står gör saker jag har gjort. Även om alla kanske inte tycker att jag gör det.. Jag har velat dö en massa gånger. Vill fortfarande dö. Vill inte alls leva. Men jag skulle aldrig kunna lämna dom jag älskar.. Min pappa skulle dö av sorg. Mamma skulle överleva. Men pappa. Han klarar knappt av när jag har ramlat.. Vill inte lämna alla mina vänner. Alla andra. Jag är inte snygg. Jag är inte snyggast. Jag är inte ett dugg snygg. Men det är såhär jag ser ut. Utan smink och med. Jag har försökt ta självmord ett antal gånger.. Men tänkt på alla andra. Har inte kunnat.. Jag är kanske glad och ler i skolan eller ute. Men ibland vill jag bara ta på mig luvan glasögonen och massa svart smink och springa och gömma mig någon stans där ingen annan är. Jag har massa ställen. Massa klippor jag brukar sitta vid och tänker på allt. Självmord. Visst det är inte så att mina syskon dött eller något. Men.. Jag har andra grejer.. Som har hänt.. Som ingen vet. Som sagt. Jag har komplex över hela min kropp. Men jag har en spegel hemma. Så jag vet hur jag ser ut. Så ja.. Ni som vill mig något illa. Säg det bara. Jag kan inte vara mer nere än nu.. Så kom igen. Säg vad ni tycker. Tryck ner mig. Slå mig i ansiktet.. I magen.. Var ni vill. Jag hindrar er inte. Ingen annan heller. Slå ihjäl mig. Gör det. Om det känns bra och du blir en bättre människa. INGEN KOMMER HINDRA DIG. Ingen kommer att slå tillbaka. Säga elaka saker. Jag är redo. Kasta skit på mig. Om ni vill. Det är helt okej. Men jag kommer säkert dö snart ändå. Jag tänker inte äta något på 2 veckor. Jag vill tappa allt. Jag hatar mat och allt annat. Jag har ätstörningar. Det kan jag inte göra något åt. Sluta säg till mig att jag ska äta. Det kommer inte gå. Jag vill inte äta. Jag vill svälta.. Tack och hej. Det var mitt. Vi ses! Jag ler på utsida men jag gråter på insidan.. Puss och hej... <3